Färgmutationer

Färgmutationer förekommer huvudsakligen inte i det vilda p g a de utbredda genetiska olikheterna. Påfåglar med en avvikande färg blir lättare bytesdjur för rovdjur och skulle därför normalt inte överleva länge i det vilda. Detta är varför man väldigt sällan ser någon annan färg förutom blå påfåglar i Indien.

Många tror att den vita påfågeln är en albino men så är inte fallet. Den är också en mutation från de blå. Den vita fågeln saknar färgpigment över hela kroppen förutom i ögonen.  

Färgmutationer är skapade i fångenskap i uppfödningsprogram där fåglar avlas nära, far till dotter, mor till son, bror till syster etc. En av konsekvenserna av att inavla på detta viset är att man har ett högt misslyckande, infertila ägg, döda embryon i ägget, missbildade och ofruktbara djur.

Mutationerna började att registreras under 1800-talet, först den svartvingade, som var dokumenterad 1830 i USA, en mutation mellan de blå påfåglarna, sedan den vita och den piedfärgade. Det var inte förrän i mitten på 1900-talet som nya färgmutationer och hybrider började att uppträda.

UPA har listat så många som 185 olika färger på påfågeln.