Vackra men högljudda
Kraftig stämma
Tuppens stämma är mycket kraftig och den känns säkert igen av de flesta som någon gång besökt en djurpark. Detta bör man ha i åtanke om det är så att man funderar på att skaffa sig påfåglar. Påfåglar låter dock endast under parningssäsongen som sträcker sig från april till augusti. Fåglarna är under resten av året ganska tysta men de kan sätta igång att skrika vid plötsliga höga ljud som t ex slamret från en skottkärra eller ett billarm som går igång. Deras läten kan höras över betydande avstånd så det vill till att man har förstående grannar. Själva tycker vi att det är mysigt och hemtrevligt att höra deras läten.
Det är inte bara tupparna som kan trumpeta utan även hönorna kan höras ibland om än inte lika ofta. När hönan ruvar och har små kycklingar kan man däremot höra henne trumpeta betydligt oftare om det är något som stör dem eller kommer i närheten av hennes kycklingar.
Utöver hanens karakteristiska tutande kan även honorna avge ett lågt kluckande ljud då de är oroliga, t ex vid en eventuell fara.Väl hemma
När man kommer hem med sina nya påfåglar behöver man ha dem instängda i en inhägnad, gärna i ett par månader, innan man släpper ut dem. Detta för att de skall kunna orientera sig och bli vana vid sin nya omgivning annars är det lätt hänt att de springer bort och inte kommer tillbaka. När de har acklimatiserat sig kan man släppa ut dem i trädgården.
Påfåglar har betydligt större revir än vanliga hönsfåglar. De kan vandra bort en bra bit från sitt hem men oftast håller de sig dock i närheten.
Sandbad & solbad
Påfåglarna sandbadar precis som våra hönsfåglar gör. Detta gör de för att hålla fjäderdräkten i trim. Favoritställen att sandbada på brukar vara där det finns torr och fin jord. De små kycklingarna sandbadar också gärna i sågspån.
Under vår- och sommarhalvåret njuter de gärna av solen och ibland lägger sig hela påfågelgruppen och solar tillsammans.
Fler tuppar tillsammans
Vuxna tuppar kan vara väldigt aggressiva mot varandra men man kan i regel hålla yngre tuppar som är 1 och 2 år tillsammans med en äldre tupp utan problem. Det kan uppstå stora skador på fåglarna om det blir slagsmål och den underlägsna tuppen inte kan komma undan den dominanta tuppen.
Påfåglar & höns tillsammans
I regel är detta inget problem men alla individer är olika. Det är framförallt under påfåglarnas parningssäsong som tupparna kan bli jobbiga, de jagar runt efter sina egna hönor och kommer då en annan "höns" höna eller tupp i vägen kan de också bli jagade och få sig ett tjuvnyp. Då är det viktigt att man har olika skrymslen och vrår som de kan springa undan och gömma sig på, detta är något som även påfågelhönorna kan behöva ibland om påfågeltuppen blir alltför intensiv i sitt uppvaktande. Om man har sina djur frigåendes är detta oftast inte något problem.Vaktar väl
Påfåglarna är mycket observanta på vad som händer inom deras revir och har mycket väl utvecklad syn & hörsel. Sådant de inte anser vara normalt, t ex hundar eller nya människor, ägnas mycket uppmärksamhet innan det av påfågeln klassificeras som ofarligt. Vid en eventuell fara brukar hanen ta till sitt karakteristiska tutande och om en inkräktare är av hanterbar storlek skall man inte bli förvånad om påfågelhanen (och honan) jagar iväg denne.
Hundar (om de inte är för stora), katter & framför allt skator och andra småfåglar jagas raskt bort från reviret om inte dessa hör hemma där. Det bör dock tilläggas att egna husdjur och fjäderfän sällan innebär något problem då påfåglarna vant sig vid deras närvaro. Vissa av våra höns har blivit inspirerade av detta och försöker jaga bort någon skata ibland men resultatet är mest komiskt.Påfåglarna kan även agera som en grupp vid en konfrontation av en inkräktare för att utröna om denne är en fara eller ej. Hela gänget blåser då upp sig och reser halsfjädrarna för att se riktigt imponerande ut.
Deras vaksamhet till trots så går de att komma dem och deras naturliga beteende väldigt nära då de väl vant sig vid ens närvaro, speciellt om man rör sig lugnt samtidigt som man småpratar lite lugnt. Till skillnad från andra fåglar kan dom stirra besökaren i ögonen även om man som besökare inte bör låtsas om dom vilket får dom att slappna av ytterligare.
Påfåglar i trädgården
Påfåglar kan göra stor skada i trädgården, de förstör lätt rotsystem som därför behöver skyddas med t ex stenar och nät. De är speciellt förtjusta i aromatiska plantor som lavendel och timjan, som de gärna står och trampar på just för att framhäva doften, leta efter insekter eller bara att ha kul med!
Andra växter som påfåglar äter med förtjusning är: ringblomma, pensé, petunia, dalia, primula, lobelia, basilika, koriander och broccoli.
Bostad & inhägnad
I Sverige finns det än så länge inga regler för privatpersoner hur påfåglar skall hållas när det gäller storleken på deras bostad eller inhägnad. Det enda som finns i dagsläget är regler för hur djurparker skall hålla dessa fåglar. Där krävs det ett hägn på 100 kvm för ett icke angivet antal påfåglar, dock mer än en. Exakt hur många kunde inte jordbruksverket svara på.
Den stora storleken på hägnet har att göra med att fåglarna ska kunna dra sig undan avsides och få lugn och ro från besökarna. Höjden på hägnet skall dock vara 2,5 m. Inomhus räknar man på 2 kvm golvyta per fågel och takhöjden också där 2,5 m.
Vid min senaste kontakt med Jordbruksverket angående detta informerades jag om att det har diskuterats om att ta fram regler för hur fasaner och påfåglar skall hållas hos privatpersoner. När detta kommer att ske är ännu oklart men troligtvis kommer det att dröja länge än.
Sittpinnarna i huset bör placeras minst 1,2 m upp, detta för att tuppens täckfjädrar inte skall skadas utan kunna hänga fritt. Även ute i inhägnaden behöver man ha sittpinnar uppsatta i olika höjd då fåglarna också under dagtid gillar att tillbringa tid på dem.
Till sittpinnar bör man använda sig av rektangulära reglar eller liknande, i storlek runt 2 tum 4, med den platta sidan uppåt. Runda ska helst inte användas, de kan förfrysa tårna på dessa vintertid då påfågelns tår blir utsatta för kyla på undersidan av sittpinnen. Har man däremot en platt sittpinne når inte tårna runt och när fågeln sätter sig ner täcker den fötterna och håller därmed tårna varma.
Vintertid är det inga problem att låta dem vara ute. Påfåglar är dock inte överförtjusta i snö och liksom våra vanliga höns fryser de lätt om fötterna. Det man kan göra för att uppmuntra dem att gå utomhus är att skotta undan snön och strö med halm så att de kan gå ut även när de ligger snö på marken.
Flygförmåga
Påfågeln har god flygförmåga och kan ta långa flygturer om de blir skrämda. Både vårt eget hustak och även grannens har haft påfågel på besök ibland. När skymningen kommer flyger de gärna upp och sätter sig högt upp i ett träd där de är skyddade mot rovdjur och där de sedan gärna tillbringar natten. Under vinterhalvåret föredrar de att sitta inomhus under natten vilket man också bör eftersträva då de annars kan förfrysa fötterna och bli sjuka. Påfåglar är annars mycket härdiga djur som klarar vår svenska vinter bra.
Vingklippning
P g a rovdjur så vingklipper vi inte våra påfåglar utan låter dem flyga runt som de behagar. Påfåglar trivs dock bäst med att gå runt på marken om dagarna och flyger inte speciellt ofta. I första hand så springer de undan om det är något som skrämmer dem men blir de rejält skrämda så kommer de att flyga iväg och sätter sig då gärna på taket på bilen eller huset. En påfågel som är vingklippt hoppar trots det imponerande högt, inte minst tack vare de starka benen.
Rovdjur
Påfåglar är duktiga på att försvara sig mot mindre rovdjur. Även räven har endast en liten, nästan obefintlig chans att få tag på någon påfågel då de snabbt flyger undan och sätter sig högt upp utom räckhåll för eventuella faror.
Utfodring
Eftersom påfåglar hör till fasanfamiljen bör deras diet struktureras med tanke på detta istället för hur man utfodrar vanliga höns. Skillnaden är att påfåglar behöver ett foder med mer protein i, liksom kalkoner.
Det finns två bra foder man kan välja mellan att fodra sina påfåglar med. Det första är foder som är avsett för kalkoner. Det andra, som vi använder till våra påfåglar, är Fasan Hög. Påfåglar behöver också fri tillgång till snäckskal.
Påfåglar är allätare, vilket innebär att de hittar sin föda både i djur- och växtriket. I det vilda lever de bland annat av små ormar och även möss. Tama påfåglar äter glatt hela korn, krossad korn, havre, kaninpellets, hundmat, solrosfrön, frön, frukt, grönsaker, russin, jordnötter, gräs, myror, flugor och andra småkryp och mycket annat. Det är dock viktigt att se till att man utfodrar en basföda som täcker de grundläggande behoven.
De är något mer reserverade mot sin mat än hönsen (en skillnad som är mycket tydlig när de är små) och betraktar gärna sin mat ur olika vinklar innan de pickar i sig det men är inte kräsna av sig utan äter annars mer än gärna det som serveras.
En annan intressant skillnad mot hönsen är att medan en duktig tupp alltid visar sina hönor var godbitarna finns innan han kalasar själv, gör påfågelhannen tvärt om och försöker roffa åt sig det mesta innan honorna kommer.
När de är små ger vi dem även maggots som vi inhandlar hos den lokala hobbyfiskeaffären. Detta är en delikatess som de är alldeles tokiga i och kan ibland vara det enda som en liten påfågelunge med dålig aptit kan tänkas äta.